Organ-isera

av Oline Hansson

inspirerad av en dikt i boken “Det här är hjärtat” av Bodil Malmsten.

___

Jag tror det organ som dunkar i min bröstkorg har slutat fungera.
Det har pulserat så mycket på senaste att det blivit svårt att hantera.
Jag gick till en doktor men just då ville det inte prestera.
Men en hjärtsjukdom kan jag inte riskera.
Så jag gick till en annan doktor och frågade om jag kunde transplantera.
Men doktor sa att allt var friskt och att jag inte behövde operera.
Det slutade med att jag gick därifrån och ignorera.
Jag vill inte ha ett dåligt hjärta, jag behöver fokusera.
Jag behöver planera och prestera.
Så jag försökte mitt minne radera och sedan acceptera.
Jag kommer dö och doktorerna kommer polisen arrestera.
Jag kommer dö och det var något jag fick respektera.
Livet rullade på men då och då trodde jag att hjärtat skulle explodera.
Det var stunder som jag inte kunde acceptera, men som jag kunde tolerera.
Det var först en händelse som fick mig att fundera.
Jag gick runt i skolan och helst plötsligt kollidera.
Den andra personen föll bakåt och det fick mig att agera.
Jag fångade hen och fick den att balansera.
Det var när den andra personen stod rakt som jag kunde studera.
Det var en tjej som jag förut hade observera.
Hon var väldigt vacker och helt plötsligt började mitt hjärta galoppera.
Jag böjde mig ner mot golvet som hennes böcker invadera.
Jag tog upp dem, gav de till henne, sa förlåt och kände mig genera.
Jag har sett henne gå genom skolan förut, men det var först nu på nära håll jag fick henne inspektera.
Hon var ännu vackrare på nära håll och jag kände mitt hjärta expandera.
Men min hjärna protestera.
Jag gned min hand på bröstet och log med kinder röda och gick sedan iväg för att fråga skolsyster om mitt hjärta behöver amputera.
Skolsyster sa en del grejer som fick mig att reagera.
Det hon sa fick hela min värld att ruinera.
Inte kunde den tjejen mig attrahera?
Men det hon sa fick mig att summera.
Jag var kär och jag behövde genast gruppera.
Hur ska jag henne imponera?
Jag visste inte ens hennes namn men hon fick mig ändå att romantisera.
Så jag försökte mig distansera.
Men det var försent, mitt hjärta hade hon redan ockupera.
Så jag gjorde det enda jag kunde, jag konfrontera.
En dag fann jag henne i biblioteket och jag kände mitt hjärta accelerera.
Jag försökte nonchalera.
Men hon märkte nog hur nervös jag var när jag tänkte returnera.
Dock hann jag inte fly innan hon frågade om mitt namn och mitt hjärta började maximera.
Det slutade med att jag gick därifrån med hennes namn, nummer och ett hjärta som fantisera.
Mötte mina kompisar med röda kinder och dem applådera.
Hela jag vibrera och jag gick hem för att mina känslor absorbera.
Ringde upp henne nästa dag samtidigt som min hjärna och mitt hjärta argumentera.
Min hjärna sa åt mig att hon skulle mig distrahera.
Men innan jag hann tänka så svarade hon och jag ville genast emigrera.
Jag hoppades att jag henne fascinera.
Hon var inte bara vacker utan var väldigt rolig fick jag notera.
Tillslut fick hon min hjärna och mitt hjärta att alliera.
Alla min tankar hade hon kupera.
En vecka efter, hade vi vår första dejt vilket jag arrangera.
En månad efter kunde jag mina kompisar presentera.
Någon vecka efter det kunde jag min flickvän adressera och många kom fram för att gratulera.
Ibland när jag kollar på henne får jag ont i hjärtat och tror att det ska separera.
Men nu har jag förstått att hon mitt hjärta reservera, vilket har resultera, till att mitt organ numera fungera.

___

Juryns motivering: ”Rappt, roligt och dråpligt. Den här texten leker med originalet och skapar en helt ny värld – en berättelse i diktform med en rasande framåtrörelse om hur kärleken till slut läker hjärtat. Detta är äkta skrivglädje som smittar av sig och får en att förundras. Man vill läsa högt, igen och igen.”

___

”JAMEN JAG ÄR HELT MÅLLÖS”

Hur känns det och vad betyder det här priset för dig?
Jamen jag är helt mållös. Det känns fantastiskt att juryn och även andra har tyckt om min text. Det har gett mig väldigt stort självförtroende att det faktiskt är folk som gillar vad jag skriver. Jag älskar speciellt att läsa och ibland går det ut till att jag börjar skapa egna texter. Så att folk gillar vad jag skriver betyder väldigt mycket och det gör mig väldigt lycklig att många människor får ta del av mitt verk. Det är en väldigt bra känsla att bli uppskattad för något som jag gillar att göra.

Hur fick du idén till texten?
Alltid när jag skriver försöker jag hitta något som är intressant och roligt för mig. Det kan vara en tråkig skrivuppgift i skolan men det gäller att hitta det där lilla extra som jag tycker är intressant. Det är lättare att skriva om saker som har väckt mitt intresse och i den här texten var det intressanta just hjärtan. Inte det metaforiska hjärtat som man ritar med två bågar och en strut, utan då menar jag hjärtat som dunkar i våra bröst. Har alltid tyckt att hjärtan är intressanta eftersom de håller oss i liv och det är fascinerande att de alltid är där även fast man inte tänker så mycket på dem. Precis som att det kan vara sorgligt när hjärtan slutar slår så kan det vara lyckligt att hjärtan kan slå varje dag i våra liv. Därför inspirerade Bodil Malmsten mig med en dikt ur hennes bok “Det här är hjärtat”. Jag vände och vred lite grann på hennes dikt vilket gjorde att jag fick perspektivet att hjärtan kan läcka, även fast de bara är organ som pumpar blod. Så jag började skriva en dikt och det var lätt att skriva till en början för jag hade en bild framför mig hur det skulle se ut. Det blev svårare ju mer jag skrev, det var svårt att hitta ord som rimmar. Jag visste inte riktigt hur slutet skulle se ut, men jag visste att texten skulle sluta starkt. Sist av allt så gav jag den en titel, som jag är väldigt nöjd med.

Vad blir du inspirerad av när du skriver?
Allt möjligt. Det kan vara saker jag ser i skolan, böcker jag läser eller musik som jag hör. Helt plötsligt brukar det komma idéer och då brukar jag skriva ner det eller försöka komma ihåg det så jag kan skriva om det senare. När jag väl skriver så försöker jag skriva ut allt jag kan tänka och bara låta fantasin flöda. Jag har alltid tyckt att skriva sagor och berättelser är roligt. Det var först bara förra året som jag kom in på poesi i skolan och sen dess har jag inte kunnat sluta.

Vad gör du mer än att skriva?
Jag studerar teknikvetenskap första året på Voxnadalens Gymnasium i Edsbyn och trivs jättebra. Förutom att jag pluggar så tillbringar jag annars min vakna tid till träning och att vara med familj/vänner. På sommaren springer jag orientering och på vinterhalvåret spelar jag handboll, båda i Alfta. Om jag får tid över så tycker jag att det är väldigt kul att läsa böcker och måla. Jag låter ofta fantasin flöda och hittar på väldigt många olika projekt så fort jag får tid över.