Fjäll

av Alva Fureman

Inspirerad av Arktiska oceanen, Säkert!

___

Tack för topparna
mineralerna
bäckarna
deras starka ryggar
Jag går försiktigt på dem nu

Mossljung
granit
myrmark

Lukterna, så klara och starka
Kängorna ger vika
för stenarna kammossan jorden
Allt har legat utsträckt och väntat
betraktat oss tålmodigt all denna tid

När jag stänger ögonen väntar de
fortfarande där
Tänk
att de alltid väntar ändå
Ser brottstycken av dalarna
även i mörkret finns de kvar

Mellan tältdukens dubbla lager
börjar jag tvivla
Tänk om

Blixtlåsets tandrader dras isär
öppnar upp till livmodern
tältet som skiljer oss från fjället och hela dess välde
Det finns kvar
det finns ännu kvar

Utanför sliter vinden i understället
försöker hala ut natten ur tygets fibrer
Ljuset har gjort en omsväng
och bergets konturer mjuknat
Blivit följsammare

De brantaste sträckorna ser nu kroppsliga ut
som kurvorna hos dig som fortfarande sover
inuti tältet, livmodern
dubbla hinnor som bäddar in
räddar dig från att lösas upp i luften
Den som är så klar
att jag försöker ta dubbla andetag av den

Tack för att du gav mig fjället
vördnaden
tacksamheten
förståelsen

Men
varför förklarade du
aldrig för mig
vad som händer
vad vi gör
Om det här försvinner
När det här inte längre finns kvar

___

Juryns motivering: ”Inspirerad av stycket Arktiska Oceanen av Säkert är den poetiska texten Fjäll ett konstverk i sig själv. Vördnaden och kärleken till fjällets storhet är sinnligt gestaltade. Budskapet om omsorg och tacksamhet till naturen berör oss på djupet.”