Du hatar att du älskar mig

av Hanna Törnell

Inspirerad av Jag hatar att jag älskar dig av Håkan Hellström

Alla pratar om oss, eller de pratar nog mer om dig. Om hur härligt det måste vara för dig att bli fri igen, hitta nästa ragg och slippa vara kvar med någon du vet drar ner dig till botten, till min nivå. Men mitt i allt prat sprids rykten. De har en tendens att börja små, men som vinden drar de med sig mer drama för varje löv som rasslar i en dimma av sant eller falskt. Du har hittat någon ny. Min ersättare. Han som skall fylla de spår jag lämnat, lära dig de låtar jag inte kunde på ditt ostämda piano och visa dig de filmer jag inte hade råd att bjuda med dig till bio för att se. Kyssa de läppar som för alltid lämnat spår på mina.

Vissa säger att det bara är ett klassiskt rebound, någon som för en kort stund ska sudda ut mig ur ditt minne och få dig på fötter igen. Som att det var jag som skakade dig ur balans på livets väg, när du vet att det är jag som kryper på mina knän för att hinna ikapp. Är det allt som krävs för att glömma bort mig? En månad av hans närvaro och det är som om de orden jag skrev i din hand suddas ut för att aldrig se ljuset igen.
Ser han ut som mig? Har han samma sorts trasiga skor? Går han på mitt sätt med axlarna vinklade mot marken? Får han dig att tänka på mig?
Nej, han är allt jag inte var.

På festen kunde jag inte se in i dina ögon, de som såg mig gråta av skam, de som med sympati fångade min blick kvällen vi möttes och dom som en gång skulle stängas för att aldrig mer låta mig se dom på riktigt. Istället såg jag in i hennes. Hon vars ögon liknade dina och som påminde om dig. Men de saknar något, de saknar det som gjorde oss till oss, den glädje och den sorg som fyllt vår historia med minnen värda att spara. Hoppas du ser mig med henne. Hoppas du ser hur otroligt vacker hon är och hur otroligt fantastiskt roligt jag har med henne. Hoppas du kanske nu, en gång för alla inser vilket otroligt misstag du gjorde när du reste dig och gick ut genom dörren. Gick genom den tidiga morgonen och väntade tills kvällen för att låta vågen av känslor forsa över dig. Du ville inte låta mig se, se vad jag gjort inom dig, se hur påverkad du blev av dina egna ord när de lämnade dina läppar. Men jag såg, jag kommer alltid se dig.

Trots ditt svek, dina lögner och dina falska ord om tomma löften, så kommer min hand alltid vara sträckt mot din. Du kan släppa taget hundra gånger om men jag kommer alltid fånga dig när du faller. Så slut dina ögon och känn dig inte ensam. Innerst inne, vet jag att du hatar att du älskar mig.