Anna upptäcker våren

av Hilma Jönsson

Inspirerad av “Ja viss gör det ont” av Karin Boye

___

– Kolla, snön har nästan smält! utbrast Anna och pekade ut mot gräsmattan där det låg små högar av halvsmält snöslask.
– Ja, nu är vintern över.Vet du vad som kommer när vintern är över? sa mamma och tittade på Anna.
– Våren! ropade Anna glatt och sprang bort till sin hög av leksaker som låg i vardagsrummet.
Anna började leka med en leksaksbil medan mamma gjorde färdigt det sista av lunchen. De tänkte att de skulle ut och leka lite i trädgården efter maten.

De åt upp och det var dags att gå ut i det fina vädret. Solen sken och de kunde höra fåglarna kvittra från träden.
Mamma tappade sin vante och precis när hon skulle plocka upp den så fick hon syn på en snödroppe.
– Titta Anna, en snödroppe! sa mamma förvånat och pekade på den vita blomman som växte på marken.
– Vad är det för något? undrade Anna.
– Det är en sorts blomma, men när man hittar en sådan så betyder det att det snart är vår, ett vårtecken! svarade mamma och tittade på Anna som såg lite förvirrad ut.
– Men mamma, kan vi inte leta efter fler vårtecken? undrade Anna.
– Jo, det hinner vi nog med innan vi ska hem och äta våfflor, men då måste vi nog ut i skogen, svarade mamma och tog Annas hand och gick mot skogen.
– Usch, vilken blöt vante du har mamma! utbrast Anna.
– Jag tappade ju den precis! skrattade mamma.

De gick in på en slingrig stig och kom fram till ett skogsbryn. Där hörde de fåglarna kvittra och bäcken som porlade. Anna gick försiktigt fram till den översvämmade bäcken. Eftersom att det hade varit varmt i ett par dagar så hade mycket av snön smält och fyllt på den delvis frusna bäcken som även den, hade börjat smälta. Helt plötsligt utbrast mamma:
– Nämen kolla Anna, här är fullt med videkissar på busken. Känn på dem!
Anna sträckte fram handen och kände på de mjuka knopparna.
– Det känns som en katt! sa hon glatt.

– Ja, det ser ut som en katt också! sa mamma.
De fortsatte att gå runt och kolla på knopparna på träden. Mamma berättade för Anna att snart så brister knopparna ut till både blommor och blad.
– Vi får ju hoppas att denna värmen håller i sig så att inte våren stannar av och börjar tveka, sa mamma.
Anna tittade undrande på sin mamma men innan hon hann säga något så hörde hon ett prasslande bakom sig. Hon vände sig om hastigt och såg en liten igelkott titta fram under lövhögen. Den såg så rädd och ängslig ut.
– Det är en igelkott, den har nog varit i ide hela vintern, viskar mamma för att inte skrämma igelkotten.
– Vad är ide? viskade Anna tillbaka.
– Det är när igelkotten sover hela vintern, svarade mamma.
Anna tyckte att det lät tråkigt att sova hela vintern. Då kan man ju inte vara ute och leka i snön tyckte hon. Anna började bli trött i benen så de bestämde sig för att gå hemmåt. På vägen hem så kunde inte Anna sluta leta efter vårtecken.

___

Juryns motivering: ”Det är svårt att skriva lätt och det är moget att skriva naivt. En gymnasist knyter an till litteraturkanon – med bravur. Våra stora poeter är inte glömda av de unga – om nu någon trodde det. Här får vi läsa om våren, om livet, i ett samtal mellan mor och dotter. Det är Karin Boye minus de svarta skuggorna. Berättelsen är befriande och hoppingivande, precis som våren.”

Dela: