”Så jag hoppas att genierna jag fick läsa själva vet hur begåvade de är – och att de fortsätter skriva”
Martina Lowden satt med i juryn för landets östra län. Hon är författare och debuterade med Dagboksromanen Allt, som hyllades som en klassiker från allra första utgivningsdag, och tilldelades såväl Borås Tidnings debutantpris som Katapultpriset. Hon har också stor erfarenhet av ungas skrivande som redaktör för tidskriften ponton. Här delar hon med sig av sina tankar från läsningen.
Hur har det varit att läsa alla texter? Skilde det sig mot dina förväntningar?
Roligt! Och nä, jag arbetar ju med en tidning för unga som skriver (vi heter ponton och vill man skicka oss dikter eller noveller finns vi på www.ponton.nu), så jag anade vad som väntade: starka känslor och dramatiska händelser, sjukhus och flykt och krig och rymdfärjor, men också förmågan att gå nära något vardagligt som en snöängel eller en parkbänk och se vad de kan berätta om.
Har du märkt av några särskilda teman?
Kärlek, våld och död, ofta alla tre i samma text. Det börjar med våldsam kärlek och slutar med våldsam död. Annars har jag fått läsa många olika slags texter. Vissa utgår från skribentens eget liv i Sverige 2017, men lika många börjar någon helt annanstans, kanske för hundratals år sedan, kanske i framtiden.
Några särskilda tankar som dykt upp hos dig under läsningens gång?
Att skriva korrekt svenska och att skriva fantastisk svenska är två olika saker. Ibland sammanfaller de, men inte alltid. Flera av de vackraste och roligaste och vildaste texterna jag läste under juryarbetet var fulla av stavfel och språkfel. Då tänkte jag på alla författare jag vet som fått sina texter dissade i skolan av lärare som enbart brytt sig om språkriktighet. Och jag tänkte på folk jag träffat som sagt ”jag kan inte skriva” fastän de visst kunde skriva, och skriva fantastiskt, bara inte stava. Så jag hoppas att genierna jag fick läsa själva vet hur begåvade de är – och att de fortsätter skriva.
Här kan du läsa vilka som är årets finalister och juryns motiveringar.
