”Det är viktigt att komma ihåg att även om man inte har vunnit ett pris eller om man inte står på scen, har man en röst som räknas.”

Maria Absim från Göteborg utsågs till vinnare Jag skriver i dina ords första år. Juryns motivering löd: ”Med en infraröd blick på världen framträder samhället i sin våldsamhet när poeten bläddrar i dagarna. Med säker rytm ges stadga åt ett raseri som blir till motstånd och en röst som ger existensen en djup klang.” Här är hennes minnen från prisutdelningen och hur priset ökade lusten till skrivandet.

Hur minns du kvällen då du tog emot priset och läste vinnande dikten?

Det var en speciell kväll för mig. Det var första gången jag delade med mig av så mycket till så många och jag minns att jag var nervös och lite blyg men att det släppte så fort jag började läsa min dikt på scenen. Det är något speciellt med att ha så många ögon på sig och tystnaden som uppstår precis innan man ska framföra något inför en stor publik. Att veta att personerna i publiken satt där, i just det ögonblicket, för att lyssna på det jag delade med mig av är en känsla jag sent kommer att glömma. Det är även viktigt att komma ihåg att även om man inte har vunnit ett pris eller om man inte står på scen, har man en röst som räknas. Alla har något att säga utöver det vardagliga, det gäller att lyssna noga för att förstå. Efter att jag hade läst min dikt, blivit fotad och gått igenom hela den biten, kände jag en stark känsla av någon slags viktlöshet och lättnad. Det kom fram flera underbara och tårögda personer som hälsade på mig och tackade mig och dessa människor gjorde hela kvällen tusen gånger viktigare. Jag ångrar inte en enda sekund av den kvällen.

Har du fortsatt att skriva?

Skrivandent har jag alltid sett som en del av mig och det har alltid känts naturligt att skriva ner mina tankar och känslor i form av poesi. Jag skriver med jämna mellanrum även om andra viktiga saker ibland kommer i vägen, till exempel skoluppgifter. Jag försöker skriva så ofta jag kan parallellt med skolan. En sak jag tycker väldigt mycket om är när läraren för en gångs skull låter sina elever skriva lite ”friare” texter istället för till exempel vetenskapliga rapporter. Då finns det större utrymme att kombinera skoluppgiften med sitt eget skrivande. Vi får hoppas att någon av mina lärare läser detta! Däremot måste man inte känna att skrivandet är en del av den man är för att ”lyckas” med sina texter, utan även om man vanligtvis inte skriver så ofta räcker det med penna och papper (mobil funkar suveränt i dagens moderna samhälle) för att få fram sina innersta tankar. Ett exempel är jag själv som inte bara skrev mycket efter att jag tog emot priset, utan även innan då jag inte hade någon aning om att mina texter kan väcka känslor hos läsare.

Gav priset dig ökad lust att skriva?

Självklart gav priset mig en ökad lust att skriva! Numera vet jag att det jag skriver faktiskt kan väcka känslor hos andra vilket gav mig motivation att skriva ännu mer. Som jag nämnde förut försöker jag skriva så mycket jag kan parallellt med skolan för det är ju trots allt något jag tycker väldigt mycket om. Jag ser fram emot att skriva ett ännu större verk i framtiden!

Läs Marias vinnande dikt här.