”vad vill du här nu då, din tår?”

Vi önskar alla en god jul och ett gott nytt år med en juldikt av poeten Elis Monteverde Burrau, specialskriven för Jag skriver i dina ord 2017. 

—

En gråterska är en kvinna anställd för att gråta på begravningar. – Wikipedia

julen är ett sorts kärl, förlåt
jag tycker och hävdar naturligtvis att
julen är ungdomens källa, förlåt
julen är en äcklig skål, förlåt
jag menar en grisrosa grapefruktshalva
du kan fimpa dina giftiga drömmar i
ett ädelpekoral, en sockerfälla
en sockerfälla som
skall krossas!
där har vi den ängsliga premissen för dikten
julen är en självförbrännande frukost
vid närmare eftertanke är den laxrosa och
man kan fråga sig varför drömmarna
är giftiga, ungdomens drömmar, förstås
man kan fråga sig varför vänner är det nya blodet
förra julen åkte vi nattbuss hem över Västerbron
och en rysk man hade precis blivit morfar
han bjöd på vodka och det var
inte längre julafton och han var
plötsligt Jesus anorektiska morfar och
det är inte ens en särskilt bärande detalj
det är ingen sublim anekdot, men
julen måste naturligtvis förgöras inifrån av
små neurotiska skrivbordssoldater
av meningslösa vittnesmål, eftersom
julen är ett hysteriskt pekoral, en sprucken kruka
för alla själsligt amputerade barn, de sjuka
jag är fullkomligt allvarlig nu, julen är
en utopi fast ut och in, julen är
familjens stora stund
en sorts kärlekens nervösa kärl
en bristfällig behållare
i vilken några onda saker skvalpar runt
exempelvis lidandets skeva produkter
exempelvis onödigt avdramatiserad ångest
julen är familjens 15 minutes of fame/shame
en avslagen afton, en kvarts fruktstund
lidandet ska sköljas under kranen
lidandet ska skalas bort från frukten (hjärtat), förlåt
men i svaga stunder romantiserar jag verkligen
svaga stunder
och julen är en svag stund
som aldrig tar slut
julen tar aldrig slut!
hör du det, min spjuver
min sparv
julen är typ nepotism?
lek bryskare med tanken:
att den som firar/frossar ensam är lycklig
och modernismen är inte så mycket en fälla som en sötma
en törnrosasömn som krasar mellan tänderna, en honungsfälla
repetition är verkligen den feges magi ibland
och det är okej
det pratas om att världen är i behov av återförtrollning
och eftersom julen enligt svensk lag är magisk så är världen
i behov av julen, eller Sverige, världen är liksom större
än Sverige, förlåt, men
tänk om något inträffar med begreppet våld, i juletid
tänk om en julkalender är som det riktiga livet
tänk om en julkalender är som en vanlig kalender
fast bara lite sjukare och sämre
varje dag är en ny dag
(en ny ambitiös gåva bakom luckan)
och en ny dag är en ny besvikelse
och en ny besvikelse är fräsch
och därför är julkalendern fräsch
som koncept och melodi!
en kamp mot klockan, några tomtar som vaktar
McDonald’s med automatvapen
din specifika julaftonstradition är som Baader och som Meinhof
din specifika julaftonstradition är kanske tveksam men komplex
julen är fjättrad vid landskapet
landskapet är ett poröst tortyrmuseum
Jesus borde dött på julen istället, långt och utdraget
det hade varit originellt och snällt, i pudersnö
kan vi gå tillbaks och göra om Jesusbarnets födsel
kan vi gå tillbaks och invertera Jesusbarnets födsel
om Jesus dött på julen så hade Jesus dött i barnsäng
och då hade vi antagligen inte brytt oss om Jesus
eftersom ingen bryr sig om barn
inte ens barn som återvänt från de döda
är särskilt spännande, inte ens martyrbarn, men
om det ligger en spikpistol under granen
kan vi rekonstruera händelseförloppet
sämre än väntat, vem i släkten vågar
kasta den första stenen?
här får vi använda en mandarin som sten, förlåt
det är bara en symbol
men finns det blodmandariner?
vem i släkten har civilkurage som gnistrar?
jag menar naturligtvis en ryggrad av bokstavligt glas
det var Marias barnsäng (hon överlevde)
förlåt, själv flyr jag den här gången
det råkar bara bli så, julen sammanfaller
med min smekmånad, julen är en smekmånad
jag kommer äta friterad kyckling ur en alldeles
för stor hink i Tokyo, på julafton
jag vet inte, jag inbillar mig att det är
förkroppsligad respekt, ett levande pynt av
kött och blod (jag är en slinga)
har ni läst Vinterresa av Elfriede Jelinek?
gör det, alla ni som läser, alla amputerade små spikpistolsbarn
i Vinterresa skriver hon
”vad vill du här nu då, din tår?”
men ni är inte tårar, ni är sparvar, spjuvrar
där har vi naglat fast årets löftesrika smeknamn
men ”nu då” är viktigt, den otåliga/dryga temporaliteten
Jelineks monolog är liksom lite trött och irriterad på tåren eftersom
tåren återvänder, tåren tjatar, tåren sammanfaller med
julen och det stör!
tåren är den heliga dåren (en blöt martyr)
min fru säger att jag borde skriva om kött igen, förlåt
fröjdefullt ful
i ett fröjdefullt skjul, jag rimmar lite istället
förlåt, jag fantiserar och drömmer att
den vita älgen drömmer om en vit jul
den vita älgens kinder dryper av koagulerat blod
den vita älgen är ett missfoster, ett vackert budskap
jag läser en understreckare om ädelpekoral
jag skriver alltid om köttvariationer när jag saknar inspiration
jag köper inte chips med smak av julost
jag går inte upp i ottan
vad är ens ottan
hur definieras ottan, förlåt
förlegat, förljuget, fröjdefullt, fult, förklara
varför musten är döpt efter en trummis i Kent
varför den vita julen har kolsyrat blod på händerna
röda stearinstatyer –
Ocean Vuong gjorde för övrigt den vidriga visan
White Christmas relevant när han i Natthimmel med kulhål
gav den en hemsk och rättvis fjäderskrud
glögg är äckligt men amerikansk krigsföring är lite
äckligare och det första snittet i skinkan är det ytligaste
men alla snitt är ”helt okej” eftersom grisen inte andas
det finns inget automatiskt djup i det personliga
det finns friterade automatvapen (som skvalpar i granen)
mina barn ska få varsin halv grapefrukt istället för köttbullar
på julen skall man späka sig själv till minne av en förlossning
mina barn får naturligtvis sockra fruktköttet efter tycke och smak
fruktkött är oerhört underhållande, frukt och kött
sjukt oväntad symbios ändå, förlåt
fyll skogen med plastgranar till tre främmande allergikers ära
alla borde be sin mamma om ursäkt till minne av en förlossning
vilken förlossning som helst, en random
men där det finns smärta finns det också ljus, förlåt
tomtesorgen är för dåligt kulturellt approprierad i olika podcasts
podcaststudion ligger i Guds hus, förlåt
ska vi reflektera över jultomtekonceptet
ska vi dansa
plirande jovialiska bödlar vill att du ska sitta i ett kollektivt knä
eller tomtarnas knän är individualister, förlåt
tänk om den ensamma tomtens knä är en hydra
scenario: du hugger av jultomtens underkropp
och det växer ut två nya underkroppar
nu har jultomten två kön, två knän
och kön till dessa sittplatser av kött ringlar sig lång
genom en galleria
”inte alla jultomtar”
är hydror
säger en jultomte
inte särskilt trovärdigt med andra ord
jultomtens underkropp är gjord av fruktkött
var inte orolig när du utövar ditt övervåld
med kirurgisk precision, han är förlamad
nu är det dan före dan före dan före
speglar av is, vitlöksflätor, Lucia, objektivitet
någonting om adventsstjärnan som vapen
en knuten näve i skinnsoffan, någonting om
alkoholiserad alkoholism
som subversiv (militant) strategi
eller talangjakt
dålig stämning som agenda
någonting om julstrumpan som en kniv
detta har jag gjort i slöjden och
detta har jag vägrat göra eftersom jag stundtals
tror på passivitetens poserande motstånd
i slöjden
not in a million years är ett vackert uttryck
det fungerar på alla paket
den revolutionära negationens karisma
gör succé i alla kataloger
och jag kommer hem till jul för att dö sämre
jag kommer hem till jul för att dö som en gift man i en musikal
jag har önskat mig vaccin som jag ska förvägra mina barn
eftersom jag inte tror på vaccin
jag tror att vaccin är en konspiration, förlåt
men jag samlar på vaccin
det är lätt att slå in vaccin i lyxigt papper
men julen, ändå, vad ska man säga
den är oändlig, familjen är det gamla blodet
familjen är det tunna blodet och det finns ett nytt namn
”det är nu vi ska ta bilnycklarna från alla pensionärer”-afton
om man blundar under misteln blir man
upphånglad och blind
men inte blind på det traditionella viset, nej
ögonen funkar, men glaskropparna täcks
med skygglappar av kött, piratlappar av hud
Jesus konserverade navelsträng nu återanvänd, förlåt
Kristi blod för dig utgjutet, men
spotta hemskt gärna i spottkoppen
i framtiden, när julen tagit slut
när allt det här är slut
då kommer ni tacka mig
då kommer ni se ännu bättre (ut)
då kommer ni förstå att detta är och var en nåd
hela tiden, men
till dess vill jag att ni är stressade
till dess vill jag att ni köper presenter
konsumtion skapar kärlek
och kärlek är det viktigaste vi har
förlåt

—

Enligt sitt förlag är Elis Monteverde Burrau frivillig nationalpoet. Sedan 2016 har han publicerat flera diktsamlingar och romaner. Hans senaste bok är Ironi för änglar (2023)