fotograf: Sofia Runarsdotter

Att skriva klart sin text och släppa taget om den

Innan jag gick på julledighet skulle min bok skickas in till tryck. En berättelse som jag hade burit med mig i flera år innan jag fattade pennan, och när jag väl började skriva – alla dessa val om hur den skulle skrivas. Vilken karaktär som skulle ta mest plats, om platsen skulle vara uttalad eller fiktiv, om språket skulle vara på dialekt eller inte, om dialogen skulle sprängas in i texten eller spaltas upp…

 

Nu var det slut på val. Snart fanns ingen återvändo.

 

Jag åkte till förlaget tidigt den morgonen. Jag behövde “stämma av några saker” med redaktören. Klockan 22 satt jag på golvet under henne. Jag hade mölat i mig en hel burk med pepparkakor. “Om jag har smält snö på mössan, och det börjar rinna, och jag sitter såhär, hur slingrar sig vattendroppen då? På magen? Eller på sidan?” frågade jag och min underbara redaktör skrattade eftersom hon vet att man kan hålla på in i oändligheten med ändringarna av en text. Den blir inte klar förrän man bestämmer sig för det.

 

Dagarna över jul var som ett vakuum. Jag kunde inte avgöra om det var en outgrundlig ångest jag kände, eller om det var smaken av friheten i att inte kunna göra något ytterligare. Kay Pollak hade valt det sistnämnda.

 

Det går att förhålla sig till en deadline på ett mycket dramatiskt sätt. Föreställa sig dagarna som en ångestfylld rörelse mot den slutgiltiga tidpunkten. 10 mars 2025. En klocka som tickar och påminner dig: Har du gjort tillräckligt nu? En bödel som stegvis närmar sig, redo att halshugga den som inte lämnat in sin text eller fått klart den i tid. Men det går också att se dagen för deadlinen som dagen du blir fri från ansvar. Föreställ dig en brevduva. Den sitter stillsamt på fönsterkarmen och väntar, pickar med näbben dagen för deadline och du öppnar fönstret och kilar in det utskrivna pappret mellan klorna och den flyger iväg.

 

Duvan lämnar pappret till juryn. Och det finns ingenting mer du kan göra. Du kan nu återgå till allt det där andra som du också tycker om.

 

Om det är något jag har lärt mig från manuskurser och skrivutbildningar så är det detta: De som håller sina deadlines är de som får sina texter publicerade och böcker utgivna. Det är inte alltid de som är bäst på att skriva, det är de som är ivrigast. För sanningen är att det är nästan omöjligt att få en text publicerad eller en bok utgiven eller som i detta fall vinna ett pris för en text man skrivit, om man inte skickar in självaste texten!

 

Desto längre jag jobbar med text, desto mindre mystiskt blir det och desto mer försöker jag förhålla mig till skrivandet som ett vanligt arbete. Till exempel; om jag jobbar på ett fik och en kund beställer en smörgås så är det min uppgift att på bästa sätt tillreda denna smörgås. Kanske önskar

 

kunden en skiva ost och en skiva gurka. Då lägger jag på en skiva ost och en skiva gurka. När jag har lämnat över smörgåsen till kunden och den har betalat så släpper jag smörgåsen. Jag går vidare med mitt liv! Jag går inte och grubblar över vad kunden tycker om smörgåsen, om den tycker att den är

torr eller om jag skar en för tjock skiva gurka. Smörgåsen tillhör nu kunden! Den är inte mitt ansvar.

 

Okej det kanske inte var en jättebra liknelse. Men att skriva klart en text är att fullgöra sin duty. Och är du en som tvivlar och börjar fundera på om du verkligen vill skriva den här texten över huvud taget? Om den verkligen är bra? Om den behövs? Om du ens har något att säga? Släpp det. Det är inte upp till dig. Det är upp till juryn. Din uppgift är att in till det sista: skriva, läsa igenom, putsa, skicka in. Du vill skriva klart den där texten. Annars hade du inte läst det här.

 

När deadlinen kommer: Skicka in din text, sträck ut handen till duvan och släpp taget. Du har nu gjort allt du kan göra.

 

// Elin Persson

 

 

Elin Persson (född 1992) debuterade som författare med De afghanska sönerna som belönades med Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2021. Sedan dess har hon gett ut ungdomsromanen Det är någonting som drar i mig och vuxenromanen Sommaren. Våren 2025 utkommer hennes nästa bok, Pizzeria Roma. Utöver sitt författarskap är Elin Persson chefredaktör för Tidskriften Provins – Norrländsk litterär tidskrift och krönikör i Arbetarbladet. Under 2023–2024 var hon även projektledare för den norra regionen i skrivprojektet Jag skriver i dina ord.

Dela: