”Jag älskar deadlines”
Camilla Jönsson har skrivit i hela sitt liv. Som barn tillverkade hon små böcker med bild och text och sedan fortsatte hon med noveller, dikter och skräckberättelser. Nu är hon verksam som litteraturkritiker och undervisar unga och vuxna i kreativt skrivande. Debuten kom 2013 med Det går bara inte!. Hon är aktuell med ungdomsromanen Spelar roll?
—
Författaren Douglas Adams, ni vet han som skrev Liftarens guide till galaxen, var notoriskt dålig på att hålla sina deadlines. Ett av hans mest kända citat är: ”Jag älskar deadlines. Jag gillar det svischande ljudet de gör när de flyger förbi.”
Det sägs att hans förläggare tvingades låsa in honom på ett hotellrum, under sträng övervakning, för att Adams skulle skriva klart sitt manus i tid. Huruvida det är sant eller ej vet jag inte, men det är en bra historia och den säger något om hur svårt det är att skriva klart.
Jag älskar också deadlines. Fast inte av samma anledning som Adams. Jag älskar att hålla dem. Om ingen annan ger mig en deadline, så sätter jag en åt mig själv. Och så tänker jag ut en belöning som jag får om jag håller den. Jag behöver det för att få struktur på mitt skrivande.
Deadlines kommer förstås i många olika former. De jag sätter upp åt mig själv är en av de mildare sorterna. Ingen blir arg om jag inte håller dem, ingen utom jag själv då. Andra deadlines är vassare. Leverera din text i tid eller sumpa chansen att bli publicerad. Leverera i tid eller sumpa chansen att få betalt. Leverera i tid eller sumpa chansen att få respons.
Sen finns det de som på riktigt inte kan få något skrivet utan en deadline. Jag har träffat massor av såna. De behöver en piska över ryggen för att över huvud taget börja skriva. De är beroende av deadlines. Ofta väntar de in i det sista innan de sätter igång, så att de verkligen ska känna stressen. Då kan de skriva. Med deadlinen flåsande i nacken.
Jag tror inte att det där är ett bra sätt att jobba på. Jag har lärt mig hur svårt det kan vara att hitta ett bra avslut på en text. Det tar tid. Och då menar jag inte den tid det tar att tänka ihop det. Nej, ibland behöver man tid för att känna in ett slut. Man behöver suga på det en dag eller två.
Hur vet man om ett slut är bra eller inte? Jag kan bara svara att du vet om det känns rätt. Ett bra slut ska kännas naturligt och det ska passa in i resten av berättelsen. Det ska verkligen kännas okej att lämna dina karaktärer just där. Slutet ska inte komma bara för att du upptäcker att din deadline närmar sig med stormsteg. Alldeles för många dåliga slut har kommit till på det viset. Jag har läst texter som haft en lysande inledning och en spännande upptrappning, men som fallit ihop totalt på slutet. Varför? ”Eh, jag hann inte skriva mer.” Suck …
Jag hävdar ändå att det är bra att sätta en deadline, även om du bara skriver för dig själv. Om du gör det får du nämligen något att sikta mot. Du kommer att veta ungefär hur mycket du behöver skriva varje dag för att ta dig till målet i tid. Har du inget mål är det lätt att texten svävar iväg och fortsätter i all oändlighet. Lika ofta som jag läser dåliga slut läser jag texter som aldrig kommer till något slut alls, eftersom författaren inte förmår ta sig dit. Att ha all tid i världen är inte alltid en bra grej när man skriver.
Och förresten, att avsluta en text ger en kick. När du avslutat en text, med ett slut som känns rätt, då har du uppnått något. Du har skapat något. Där det förut bara fanns ett tomt papper eller ett tomt dokument i datorn, finns nu en hel berättelse. Nu lever den sitt eget liv. Du kan skicka ut den i världen och kanske kommer den att ha med sig något tillbaka till dig.
Det är ofta belöning nog, tycker jag.
Fast å andra sidan är det aldrig fel att festa till det lite efteråt. Disciplin är väldigt bra när man ska hålla sina deadlines, men mutor kommer man också långt med.
Camilla Jönsson
