”Det viktigaste är att man vågar ligga och slöa”

Stefan Lindberg debuterade 1999 med den mycket uppmärksammade novellsamlingen Tusen nålar. 2014 kom den kritikerhyllade romanen Du vet väl om att du är värdefull och förra året romanen Nätterna på Mon Chéri, om 33-årige Kenneth Swärd som var misstänkt medhjälpare till mordet på statsminister Olof Palme. Här ger han tips på hur man börjar skriva, fortsätter och slutar. Och sen börjar igen.

—

Det viktigaste är att man vågar ligga och slöa. När man fått ångest av att man slöat för länge börjar man skriva, det slår aldrig fel. Om man inte får tillräckligt mycket ångest när man slöat för länge (och alltså inte börjar skriva)… tja. Så skriv inte. Man måste inte skriva. Alla gillar inte det. Men vi som måste skriva, vi skriver.

När du väl börjat skriva ska man stänga dörren i hjärnan till allt utom det man skriver. Inga lärare, morbröder, kompisar, älskare, mobbare, idioter eller akademiledamöter får vara där. Då är din hjärna din. Då är ditt hjärta ditt. För litteraturen (som det fint heter) är en plats som är sann men ändå en låtsasvärld. Där är den du är kär i (men som kanske inte är kär i dig) helt tokig i dig. Där får man göra vad man vill med alla enhörningar, gråstenar, rymdskepp på drift i världsrymden, mammor, pappor, gymnastikdirektörer som man uppfinner. Där är inte du du. Ändå är du mer du än någonsin. För det är din värld.

Och första gången du skrivit något, behåll det lite för dig själv. Om du skriver på dator (skriva för hand är egentligen bäst), skriv ut texten, läs igenom den och tänk: nu ska jag skriva den här en gång till och tänka på att nu kanske någon ska få läsa. (Stephen King skriver: skriv första gången med dörren stängd mot världen, skriv andra gången med dörren lite på glänt, tänk dig att någon kanske ska läsa). Då blir du plötsligt även din egen läsare, inte bara författare. Så läs texten, ändra, lägg till och ta bort genom att skriva med penna i marginalerna och mellan raderna. För nu kommer nämligen det viktigaste:

BÖRJA INTE ÄNDRA DIREKT I DATORN! Då blir allt dåligt, rytmen och livet och människorna försvinner, rymdskeppen flyger fel. Utan ta istället ditt papper (som vi sa nyss), läs det och stryk och lägg till för hand. Sen lägger du pappret bredvid datorn, öppnar ett nytt dokument som heter textens namn med en tvåa efter och ”SKRIVER IGENOM” texten en gång till. Ta med det du lagt till med penna på pappret, ta bort det du strukit. (Det är först nu du öppnar dörren lite mot världen.) Första gången skrev du helt utan spärrar, bara körde och sket i hur det blev. Nu, när du öppnat ett nytt tomt dokument som heter textens namn med en tvåa efter, skriver du alltså helt enkelt av den första versionen, lägger till och tar bort, allt enligt dina anteckningar på pappret. När du gjort det, skriv ut den nya versionen, läs och se hur det blev.

Blev det bättre?

Bra!

Låt då texten ligga några dagar och läs den igen. Då kanske du vill anteckna saker och lägga till även i version två, då kanske du har fått fler och ännu bättre idéer.

Blev det sämre?

Bra!

Låt då texten ligga några dagar och läs den igen. Då kanske du vill anteckna saker och lägga till även i version två, då kanske du har fått fler och ännu bättre idéer.

Men även om det blev bättre eller sämre, gör nu så här:

Gör om samma sak en gång till, men i ett nytt dokument, som har en trea efter sig. Läs igenom och anteckna och stryk och skriv så det ryker på pappret. För kom ihåg:

INTE ÄNDRA DIREKT I DATORN! INTE COPY/PEJSTA!

Och så håller man på så, tills texten inte känns så mycket som ens egen, utan världens; de som ska läsa äger den nu. För att skriva är att dela med sig till världen, ge något man kanske inte har, men som blir till i texten.

Okej.

Blev det sämre även när du skrev om andra gången?

Bra!

Då lägger du upp båda dokumenten bredvid datorn, skapar ett nytt dokument (med en fyra efter sig), tar de bästa bitarna i båda versionerna och ”skriver ihop” dem till en ny version. (INTE ÄNDRA DIREKT I DATORN!) Ofta blir det jätterörigt när man gjort så och allt som var bra när man skrev texten första gången försvinner. Så är det bara.

Titta på första texten en gång till i så fall. Vad var det som var så bra? Var det verkligen så bra? Kanske inte. Testa och skapa ett nytt dokument, nu med en femma efter sig, läs igenom den röriga versionen och anteckna med penna på pappret (INTE ÄNDRA DIREKT I DATORN) och skriv igenom det en gång till. Lägg till, dra ifrån, hitta på varje gång du skriver om din text. Det kommer hända något, jag lovar.

Och så det viktigaste, efter att du lovat mig att ALDRIG ÄNDRA DIREKT I DATORN:

Njut.

Gå dit där det är roligast i texten och i livet. Där det är hemskast, värst och mest kärlek. Då kommer du att hitta en plats som heter litteraturen, där alla vi som någon gång saknat, inte passat in, varit ledsna, förbannade, haft en mamma och en pappa, handlat i olika affärer eller bara varit så fruktansvärt olyckligt kära äntligen hittar hem.

Och just det, en sak till, det viktigaste.

Läs alla böcker. Dem DU vill. De dåliga också! Läs inte ut dem om de är tråkiga, börja på en ny. Läs en till av den där författaren du gillade.

Och så lägg dig och slöa.

Och skriv!