Hägerhimmel
av Lisa Quarteys
Skriven utifrån Inger Christensens Alfabet
I.
aprikosträden finns och Jorden; moderjorden fanns och jag är,
jag är är är och finns och fanns i det
och med mig är cykelturer om morgonen, biblioteksböcker och koltrastar
Sorgenfriskolans tegelfasad, relationella problem och kanalvattnet: det är
blodmånen, juletiden och vetenskapen är; vetenskapliga
rapporter, uppsatser och tidskrifter
dikterna är, och människorna
II.
försöken att vara rätt för någon, försöken att hitta nya sätt
som nu ska lyckas är
försöken att rädda någon, och motsägelsen: jag kan aldrig rädda dig
orättvisan är, fulheten, glömskan och ångesten
sorgen och oförståelsen, oförståelsen är
tillsammans med den stora viljan
att förstå
jag vill förstå, jag vill förstå dig
nätter och omfamningar
gravljusen på
S:t Pauli norra kyrkogård
och den dimmiga blicken, yrseln och sömnen är
och gråten; dina tårade ögon
din ilska och ditt hat, det är – liksom mitt
och ojämlikheten
möjligheterna och deras variationer; hur de varierar
mellan människor, de är
våldet, våldet är, och likgiltigheten
de tröstande orden, viskningarna; sittande i fönstret, kylans knottriga hud
huden, huden är
viljan, viljorna, vilja, det är
vill vill vill och längtan är
vår förundran och det ofattbara
III.
orden; språket och orden är
poesin är, och rörelsen
uttrycket, det villkorslösa,
och viljan till uttryck
viljan att beskriva oss, och dig, min längtan och din rädsla
min gråt när vi är tillsammans, för att jag inte vet
hur jag ska vara, hur jag får vara,
och din tröst
månljuset genom fönstret, och
menscykelns konsekvenser
skammen, din och min och alla de andras är,
också mot bättre vetande
tonerna ur högtalarna, de berättande texterna
sommaren och vintern och våren är,
och höstens mjuka uppgivenhet
Malmö, och alla världens länder är
hägern utanför stadsbiblioteket är
eller var i alla fall,
den där dagen
Första gången jag såg den stod den alldeles stilla på en sten i sjön utanför biblioteket. Den stod där – med sin gråblå välvda rygg, med sin nacktofs svart och sina stjärtfjädrar ljusa – som om det fanns en mening med det, som om det fanns ett ord eller en tanke den ville förmedla till mig. Hägern.
IV.
vattnet, vattnet är
vinden som krusar vattenytan till glittrande
glitter är
vinden som vajar vassen; vajar
växterna är, växterna
växandet; åren som går;
tiden, tiden är
och tidsfördrivet,
tidvattnet är
klockan och stjärnhimlen
ord, som betyder olika saker på svenska och danska
Kungsgatan är; träden utanför fönstret; bladen och
fågeln som korsade himlen alldeles nyss
solen som går ner bakom husen
uteserveringarna som plockas in
V.
Stadshuset, Studentgatan, Djäknegatan och Centralen är
Disponentgatan, St: Pauli Kyrka, Celsiusgatan och Värnhem
Mazetti och Malmgården
tegelhus och putsade fasader
betongkvarter och villaområden
den klara kalla luften
Jag går till sjön och den väntar på mig där. Hägern, med sin stora fågelkropp. Ensam på stenen. Den står stilla länge, länge. Petar under fjäderdräkten med näbben ibland, som för att klia sig eller kanske plocka bort insekter. Ibland ser den rakt på mig en stund, allvarligt. Jag ser tillbaka, vinkar lite. Sedan ser den bort igen.
“Hägerhimmel”, skriver Inger. Hägerhimmel, det känns som det vackraste ord jag hört.
VI.
önskningarna är, önskningarna är
men jag vet inte vad det är jag önskar
det som sägs och det som dröms, det är
och elden, elden
en fråga: tänker du på mig?
promenader genom regnet
drömmar om nätterna, drömmar om dagarna
minnena är, minnena är
jag undrar om du minns hur jag ser ut
VII.
språken, språken är
att blanda alla språk
villkoren för skrivandet, villkoren för livet
jag vet inte vilka villkoren är
vet inte om jag vill veta
Jag cyklar till biblioteket och letar i alla fågelböcker, varenda en på den naturvetenskapliga avdelningen. Jag vet inte vad jag egentligen letar efter. En bild som ska vara tillräckligt vacker? En bild som ska få mig att känna något? En bild som ska förklara någonting för mig?
Gråhägern, Ardea cinerea, är i Norden den enda regelbundet förekommande hägerarten och den mest allmänna och mest utbredda i hela Europa. Ser i flykten väldig ut med tunga rörelser från kompakt mörka och djupt gående nedåtkupade vingar. Är trots sin storlek lätt att förbise när den vilar blick stilla i en vasskant, på ett fält eller i ett träd. Påträffas vid alla typer av vattendrag och i jordbrukslandskap.
Jag ritar av hägern i mitt anteckningsblock.
VIII.
vallmofälten är, vallmofälten är
heden och ljungen är
havet när jag var liten
havet genom tiden
solens strålar genom vattenytan,
tystnaden vid havsbottnen
stillheten, stillheten är
bergen och recitativen
bergen i februari
bergen i maj
juni, juni är
den trettionde juni är
(då golvuret i boken slog åtta slag)
IX.
böcker, böcker är
böcker i travar, böcker i högar, på hyllor,
i lådor, böcker i bokhandlar och bibliotek, i
väskor, kassar och på antikvariat
böcker jag minns och böcker du minns
kända böcker, lästa böcker, gömda böcker,
egna böcker
“nu skriver jag skönlitterärt igen”
Jag väntar på hägern. Sitter länge vid kanten av sjön och väntar, men den syns inte till. Om den kommer ska jag fråga den när den på allvar tänker lämna mig. September/oktober är det sagt. Och september är snart slut.
X.
vintervarande och vintervantar är
milstenar och isar
vingarna som vecklas ut och
bär fågeln över sjön
stjärnenatten och hägerhimlen är,
vildgässen, och duvorna på torget
och hustaken på Möllevången
frukthandlarna och sesambagarna
statyn och gatstenarna
XI.
det finns inte ett du
det finns inte en berättelse
Jag plockar ut Ingers Alfabet ur bokhyllan. Bläddrar i den. Letar efter ordet. Jag trodde verkligen Inger skrivit om hägerhimlen men nu när jag läser igen kan jag inte hitta det någonstans
– är det mitt eget ord?
__
Juryns motivering: ”Med nerv i rytmen och mogenhet i språket går författaren i Inger Christensens fotspår och skriver fram sin egen stil. ’Hägerhimmel’ är en vandring genom ett Malmö vars förändring speglar jagets mellanförskap, där referenserna går i ljuvlig samklang med det egna uttrycket.”
__
”JAG LÄSER OCH KÄNNER ATT JAG VILL SVARA”
Hur fick du idén till texten?
Jag läste Inger Christensens diktsvit Alfabet för ungefär ett år sedan. Och älskade den. Strax därefter läste jag också Ida Börjels diktverk Ma, som är ett slags parafras på Christensens dikt – Börjel använder samma stilfigur, men istället för Christensens ”finns” (som i aprikosträden finns) skriver hon ”fanns”. Och efter detta var det som att jag själv, liksom instinktivt, kände att jag ville skriva i den formen. Jag bara började. Och valde ett nytt ord: ”är”. De första delarna av Hägerhimmel är skrivna i mars förra året, men det var inte förrän i september som resten av dikten kom till.
Vad blir du inspirerad av när du skriver?
Det andra skriver! Det jag läser. För mig är skrivande framför allt en konsekvens av läsning. Jag läser och känner att jag vill svara. Som att jag genom att läsa får ta del av ett samtal – att allt skrivet på något sätt för en dialog sinsemellan – och det ger mig en känsla av att jag vill vara med, att jag vill delta i det samtalet.
Blir även inspirerad av musik ibland, och av naturen.
Vad gör du mer än att skriva?
Jag sjunger mycket, läser ett musikprogram på Latinskolan i Malmö med inriktning klassisk sång. Allra helst sjunger jag i kör! Jag håller även på en del med teater, är med i (alldeles för många) bokcirklar och är ganska politiskt engagerad, framför allt i feministiska och antirasistiska skolutskott. Ägnar också mycket tid åt att cykla mellan olika ställen, dricka kaffe, vänta på att hägern ska komma hem från Spanien.