Intervju med Camilla Jönsson

Camilla Jönsson är tvåfaldigt aktuell, med hästboken Våga språnget! och skräckromanen Isadoras hus. I februari besökte hon Svenska ridgymnasiet i Varberg för två besök. Eleverna Lisa Bohlin och Elicé Piri tog tillfället i akt och ställde några frågor om hur det är att vara författare och vilket som är hennes bästa tips för att själv bli författare.

___

Vad fick dig att vilja bli författare?

Jag har alltid gillat att hitta på berättelser och världar. Det har jag gjort sen jag var liten. Då jag blev lite äldre kom jag på att jag kunde skriva ner berättelserna, för att spara dem. Men jag satte aldrig det i samband med att skriva böcker. Det var först då jag gick på gymnasiet som jag insåg att det fanns folk som arbetade med att hitta på saker, alltså författare, och då ville jag bli en av dem.

När börja du skriva/ När gav du ut din första bok?

Skriva berättelser har jag gjort sen jag lärde mig det. Min första bok skrev jag då jag var 20, men den blev aldrig utgiven. Kanske för att den var ganska dålig egentligen. Det var först 2013 som jag publicerade min första bok, en ungdomsroman med titeln ”Det går bara inte”.

Har dina personliga erfarenheter påverkat dina böcker?

Jag hämtar alltid inspiration från verkligheten. Både från egna erfarenheter och sånt som andra har berättat om för mig. Sen blandar jag det med en hel del påhittat också. Som författare behöver jag ju inte berätta vad som är sant och vad som inte är det.

Hur går det till när man vill bli författare?

Först och främst måste man skriva en bok. Sen skickar man ut den boken till bokförlagen. Förhoppningsvis är det något av dem som tycker boken är bra och vill ge ut den. Men man måste vara beredd på att få en massa nej innan man får ett ja.

Hur ser en bokpublicering ut, från att du skrivit klart texten till att boken hamnar på hyllan?

Själva skrivandet är bara en liten del av arbetet. När jag skrivit klart texten måste jag redigera den, det vill säga läsa igenom alltsammans och rätta och fixa till den så att den blir ännu bättre. Man kan också stryka text som inte behövs, eller lägga till mer text om man upptäcker att något saknas. Ofta redigerar jag mitt manus ett par, tre gånger innan jag skickar den till förlaget. På förlaget läser en redaktör igenom manuset och hittar fler saker som behöver fixas. Manuset går tillbaka till mig och jag arbetar igenom det ännu en gång. Sen ska manuset korrekturläsas. Då letar vi efter alla småfel, som stavfel och upprepningar i texten. Efter det börjar vi fundera på omslag och baksidestext. Som författare gör jag inte omslagen, men jag får ofta vara med och spåna idéer och komma med förslag. Formgivaren som gör omslaget presenterar oftast några olika versioner och så väljer vi ut det som passar bäst. När omslag och baksidestext är klar ska boken sättas. Det är då den börjar se ut som en riktig bok. Vi kan fortfarande ändra på småsaker, men nu är boken nästan klar. När sättningen är godkänd skickas boken till tryck, och några månader senare skickas den ut till bokhandlarna.

Går det att leva på att vara författare?

Det är inte helt enkelt att leva på att vara författare. Man måste sälja väldigt mycket böcker för att kunna leva enbart på det. Men om man gör till exempel författarbesök i skolor och på bibliotek så kan man tjäna mer. Många författare har vanliga jobb vid sidan om.

Blir du någonsin nervös för hur böckerna kommer tas emot när du släpper dem?

Lite nervös är man alltid. Ibland går det bättre än förväntat, ibland sämre. Men efter tjugo böcker så är jag rätt van.

Vad är dina bästa tips till någon som vill bli författare?

Skriv! Mycket och ofta! Ju mer du övar desto bättre blir du. Och läs! Det är genom att läsa som vi lär oss nya ord och uttryck och får inspiration till egna berättelser. Det hjälper att vara envis. Man måste som sagt vara beredd på att få många nej innan man får ett ja.

Intervju av Lisa Bohlin och Elicé Piri