Djuphav

av Ebba Widman

Inspirerad av låten Ocean av Görkem Han Jr.

___

Blåblod
Midvind
Skvalpsång

Djuphav

Ibland brusar leran upp
Jorden jag är kommen från stöter bort sig själv i avsky
I längtan efter det stora lugnet
Mina andetag förföljer mig
Och när jag inte kan andas lever minnet av dem som en hägring

Jag vet inte vad jag förlorade
Eller var jag tappades bort
Men sedan en tid, en lång tid, början
Havet som skildes från himlen på andra dagen
skildes från mig på min första

Och när jag är djupast i dalen
Gömmer mig längst under stenen
i myllan
Och gråter
Känner sältan rinna ner i strupen och viska
Nya vägars sång i mina pulserande örongångar

Fara vill
Farlida
Farled

Djupvatten

Mina tårars salt av jorden
Sväller i porerna när jag springer ut i natten
Jag samlar upp vätskan i mina armar
– Jag tror du har gjort likadant ­-
Så att de rinner ut i ett tomt hav att drunkna i

I Djuphavet finns inga tankar
Inga berg som står ivägen, inga blygrå dagar
Mitt Djuphav är en vidsträckt mörknande ocean;
ett mikrokosmos kanske du tänker

Medan jag flyter förbi makroskopiska berg och djupblå dalar
Jag vet inte vad jag hittar
Men i det levande vattnet flyter
mina andetag
Sävligt
Och jag fångar dem med händarna korsade över bröstet
Innan jag vänder på stenen och havet rinner ut

___

Juryns motivering: ”Med konsekvens, böljande rytm och stilistisk brådmognad, där form och innehåll är imponerande väl sammanlänkade, tas läsaren följsamt med ner i djupet, till själva kärnan, men får också hämta andan i ett skummande ytvatten. Ebba Widmans text formulerar det allmängiltigt personliga men via omvägen, eller kanske genvägen, om det ursprungliga, knyter samman nu och då, kärna och hölje, med en omsorgsfullt spunnen röd silkestråd.”

___

”JAG BRUKAR SKRIVA FÖR ATT REDA UT SITUATIONER ELLER KÄNSLOR JAG INTE KAN FÖRSTÅ”

Hur känns det och vad betyder det här priset för dig?

Det känns ganska overkligt, jag hade inga större förhoppningar att vinna utan skickade in texten mest för att jag tyckte uppgiften var rolig. Självklart lade jag ner tid på den, men blev väldigt förvånad när jag fick reda på att jag vunnit. Förvånad, men framför allt glad och tacksam!

Hur fick du idén till texten?

Jag lyssnar väldigt mycket på musik och tycker att låttexterna är en väldigt viktig del. Alltså har jag redan mycket tankar kopplade till olika musikstycken och det föll sig väldigt naturligt att skriva utifrån en låttext, och den här låten hade jag lyssnat på en del då. Jag brukar skriva för att reda ut situationer eller känslor som jag inte kan förstå. Genom att lyssna på musik och skriva kan jag fånga de här skeendena och få överblick (väldigt expressionistiskt). Den här texten handlar om ångest ­ och vägen ut ­ och är väldigt personlig. Samtidigt kände jag att den inte var beroende av min kontext utan kunde vara en friståede bild av känslan. Men det var nära att jag inte vågade skicka in den.

Vad blir du inspirerad av när du skriver?

Jag har alltid gillat ord och språk, och vi har alltid läst högt hemma. Så att leka med språket har jag gjort på ett eller annat sätt ända sedan jag var liten. I högstadiet upptäckte jag novellen och har sedan dess dragit ner mer och mer på orden för varje år. Och så är det som sagt ett sätt för mig att reda ut “livet” så för ögonblicket brukar det vara känslor eller stämningar som är för komplexa för att redas ut i mitt huvud som inspirerar mig. Eller skräckhistorier. Det skulle jag vilja kunna skriva.

Vad gör du mer än att skriva?

Mest går jag i skolan: andra året på en natur­ och samhällslinje med friluftsinriktning, och det säger nog väldigt mycket om mig. Men utanför skolan sjunger jag. Och lyssnar på musik. Sedan älskar jag friluftsliv och att cykla. Man kan ta sig så långt av egen kraft på en cykel, det gillar jag. Och så är det ju miljövänligt!